9/6-2011

Var ett tag sen jag uppdaterade.. Hej ! Livet går vidare hur illa det än ser ut det har jag lärt mig.
När jag träffar folk och de ser mig med ett leende på läpparna så säger de att de är så glada för min skull att jag mår bra igen. Att om Moa orkade ta sig igenom det här så finns de hopp för de flesta. Och jag tänka lite att syndes de så väl på mig ?  Var de så illa ? Men när jag läser blogginläggen här så inser jag hur ledsen jag var... Men jag tror verkligen kroppen är gjord för att ta bort de dåliga minnen. Men jag tror också att man måste få bearbeta det på sitt eget sätt, jag grät i stort sett varje dag i ett halvår, börja slarva med maten osv...
Och var väldigt nere, väldigt nära kanten att krascha ihop totalt.
Men något hände som fick mig upp igen och de är allt tack vare flickorna.

Och trots att jag absolut inte ville ha pojkvän så stod han helt plötsligt där en dag och på något vis lyckades han övertala mitt hjärta att släppa in honom och bli hans. Jag vet att de kan låta konstigt för vissa, att de gått för fort... Men efter tio månder är jag värd att vara lycklig igen jag har sörjt färdigt och är redo att ta nya kliv i livet.

Så här står jag nu en väldigt lycklig tjej med världens finaste K i mitt liv.
Han talar om för mig varje dag hur vacker jag är och hur mycket han tycker om mig, älskade du !


RSS 2.0