9/6-2011
När jag träffar folk och de ser mig med ett leende på läpparna så säger de att de är så glada för min skull att jag mår bra igen. Att om Moa orkade ta sig igenom det här så finns de hopp för de flesta. Och jag tänka lite att syndes de så väl på mig ? Var de så illa ? Men när jag läser blogginläggen här så inser jag hur ledsen jag var... Men jag tror verkligen kroppen är gjord för att ta bort de dåliga minnen. Men jag tror också att man måste få bearbeta det på sitt eget sätt, jag grät i stort sett varje dag i ett halvår, börja slarva med maten osv...
Och var väldigt nere, väldigt nära kanten att krascha ihop totalt.
Men något hände som fick mig upp igen och de är allt tack vare flickorna.
Och trots att jag absolut inte ville ha pojkvän så stod han helt plötsligt där en dag och på något vis lyckades han övertala mitt hjärta att släppa in honom och bli hans. Jag vet att de kan låta konstigt för vissa, att de gått för fort... Men efter tio månder är jag värd att vara lycklig igen jag har sörjt färdigt och är redo att ta nya kliv i livet.
Så här står jag nu en väldigt lycklig tjej med världens finaste K i mitt liv.
Han talar om för mig varje dag hur vacker jag är och hur mycket han tycker om mig, älskade du !
16/2-2011
Dont worry about the people in your past, there is a reason they didnt make it to your future.
3/1-2011
ostabil och skör.
2010
2010... för ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle vara här jag är idag. Året började bra med pojken jag håller kär och hela älskade gänget drog till Thailand och vi hade the time of our lifes, det var helt fantastiskt och ett minne för livet. Årets första del var allt bra men den sista har varit otroligt smärtsam. Det har hänt mycket, vänner som flyttat långt bort, vänner som har kommit mig väldigt nära..
Har aldrig känt mig så älskad men ändå så otroligt ensam...
Sommarens sista månad, hösten, vintern har varit hemsk.... P finns inte i mitt liv längre, han har lämnat mig. Jag krockade hans bil precis efteåt, dock inte mitt fel. Rånförsök på jobbet, ensam men det gick bra tack vare en fantastisk dam. Spricka i foten efter det. Älskade Morfar lämnade oss. Och så mycket mer som jag håller för mig själv. Jag vill bara glömma allt. Önska jag kunde ta bort det ur mitt minne.. Det enda som varit bra med 2010 har varit Thailand och alla underbara flickor i mitt liv.
Jag hoppas verkligen att det vänder nu att jag ska få känna lycka igen. För jag orkar inte mer motgångar en smäll till och jag går under.. Det som händer nu är oplanerat och lite konstigt. Men tar varje dag för var den är och lever i nuet. Jag har lärt mig nu att livet är orättivisst och vad som helst kan hända att man aldrig ska känna sig trygg i sin tillvaro utan ta vara på varje sekund..
Jag hoppas på ett bättre 2011 och vill tacka Charlotte, Sonja, Anja, Pia, Louise, Emelie & Jenny. För att ni funnits där, utan er hade jag aldrig orkat gå igenom allt det här. 
30/12-2010
Är det min tur nu ? Är det påväg att vända ? Jag hoppas så...
29/11 - 2010
Unna aldrig någon dess synbara lycka. Då du inte vet dess inre sorger.
-
kom hit, håll om mig, trösta mig och säg att allt kommer bli bra igen.
20/11-2010
Sitter här omringad av flyttkartonger ensam en lördag morgon. Flyttkartonger fyllde med hans grejer. Flyttkartonger med tusentals minnen. Flyttkartonger som tillhör min kärlek.
Det gör ont, tårarna rinner. Försöker ta ett djupt andetag och se det här som början på något nytt. Men det är svårt väldigt svårt. Hjärtat värker.... Saknar honom, lördag morgonar brukade vi göra mysfrukost och ligga och dra hos i sängen hur länge som helst, pussas och mysa. Hur länge ska det göra ont ? När ska det släppa ? Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Det känns som jag aldrig kommer kunna gå vidare.
Ostabil
Saknad
Jag saknar er så mycket, saknar oss. Det kommer aldrig bli som vanligt igen och även om jag vet att ni finns där så känner jag mig så ensam. 
8/11-2010
Jag är rädd att jag behöver låna din axel en stund. Jag ska inte stanna länge, du kanske inte ens hinner märka att jag är där. Jag vet bara att jag behöver sitta där och låna din axel, du behöver inte göra någonting, sitt stilla som du gör nu, du behöver bara finnas där. Vi behöver inte prata, jag tror inte jag har något att säga ändå, jag vill bara låna din axel. Du kanske tycker att det låter konstigt, men är det någonting som är logiskt för mig precis nu så är det just det här. För låter du mig låna din axel för en sekund så ska jag en dag berätta vad som gör mitt huvud så tungt att jag behöver en stund att vila där.
?
Det är en chans på tusen och det kommer nog aldrig gå igenom men jag hoppas så att mina Stockholms planer kommer gå igenom. Få komma bort skapa nya minnen och nya äventyr.
- En dag kvar sen får jag komma bort för en stund -
Girl
- älskade vän, jag vet vem du är! en av dom mest omtänksamma, godhjärtade, lojala, ansvarstagande underbaraste människa och vän jag träffat! glöm inte det! vi övervinner allt! love you ♥ -
en kommentar från älskade Charlotte som värmer otroligt när det känns tufft. tack för att du finns.
20/10-2010
Ett samtal och jag är tillbaks på ruta ett igen... Ett samtal om ingenting men ändå.. Jag som tyckte att jag lyckades ganska bra, shit vad jag älskar honom. Jag gråter minst en gång per dag men det var någon vecka sedan jag grät hysteriskt när man kippar efter anden och vet inte hur man ska ta sig ur smärtan, men nu är jag här igen. Jag saknar honom så otroligt, han är det finaste som funnits i mitt liv och nu har jag förlorat det...
Snälla någon ta min hand. 
- Thailand feb 2010, ett av våra vackra minnen.
19/10-2010
En känsla i kroppen av ensamhet, jag har underbara vänner och bekanta som bryr sig. Det finns fantastiska människor i mitt liv som försöker att lyfta upp mig och de lyckas för stunden. Men i längden finns känslan där...
3/10-2010
Känner mig ensam, det är så jobbigt att små saker påminner så mycket om oss att ord tar tag i mitt hjärta och sliter sönder det. Det är töntigt jag vet, men man analyser allt... Det känns som det är omöjligt, hur ska jag ta mig vidare, hur ska jag kunna släppa allt, hur ska jag kunna slappna av, när ska jag känna mig lycklig igen. Så många frågor men inga svar. Jag gör vad som helst för att han ska komma tillbaks till mig. Jag orkar inte att allt går emot mig, jag väntar bara på nästa slag. Det som hände i tisdags på jobbet tryckte ner mig ännu mer. Jag vill ha honom bredvid mig, vill att fortfarande ska vara min. Jag gav honom allt, gett allt av mig själv. Tankarna ekar vad jag kunde ha gjort annorlunda. Vi har aldrig bråkat haft det dåligt eller vantrivts i det vi hade, så varför står jag ensam kvar i det som var vårt.
Jag känner mig så liten, ensam, naken och sårbar.
29/9-2010
Ytteligare en smäll, vet inte hur mycke jag orkar ta...
Kom hem.
.
I'm falling apart, I'm barely breathing with a broken heart that's still beating...
16/9-2010
Idag är det en sådan där dag, då en liten skit sak gör att man faller tillbaka till ruta ett igen. Och man ligger bara på golvet och gråter hysteriskt, finns inget som kan stoppa tårarna eller dämpa smärta. Hjärtat väger fler ton och det gör fysiskt ont i hela kroppen. Jag saknar honom och det kvittar vad jag än gör så kommer jag alltid älska honom han var mitt allt och nu fattas något mig.
- Moa M.
