9/6-2011
När jag träffar folk och de ser mig med ett leende på läpparna så säger de att de är så glada för min skull att jag mår bra igen. Att om Moa orkade ta sig igenom det här så finns de hopp för de flesta. Och jag tänka lite att syndes de så väl på mig ? Var de så illa ? Men när jag läser blogginläggen här så inser jag hur ledsen jag var... Men jag tror verkligen kroppen är gjord för att ta bort de dåliga minnen. Men jag tror också att man måste få bearbeta det på sitt eget sätt, jag grät i stort sett varje dag i ett halvår, börja slarva med maten osv...
Och var väldigt nere, väldigt nära kanten att krascha ihop totalt.
Men något hände som fick mig upp igen och de är allt tack vare flickorna.
Och trots att jag absolut inte ville ha pojkvän så stod han helt plötsligt där en dag och på något vis lyckades han övertala mitt hjärta att släppa in honom och bli hans. Jag vet att de kan låta konstigt för vissa, att de gått för fort... Men efter tio månder är jag värd att vara lycklig igen jag har sörjt färdigt och är redo att ta nya kliv i livet.
Så här står jag nu en väldigt lycklig tjej med världens finaste K i mitt liv.
Han talar om för mig varje dag hur vacker jag är och hur mycket han tycker om mig, älskade du !
7/3-2011
Fira älskade Pia som fyllde 40 i helgen ! Fantastisk fest och hade väldigt roligt. Sjuk blev man på köpet får väl skylla sig själv som är ute mitt i vintern i bara strumpbyxor...
Är så tacksam att K har kommit in i mitt liv du gör mig glad igen !
.
Vi hamnade tydligen på vimmel bild också innan vi drog vidare till BMB !
Rebecca & Fiona
Hänga runt, glida runt, låna pengar !!!! Igår såg vi Rebecca & Fiona spela här hemma på BMB. Jag har aldrig upplevt något liknande, det kändes som en konsert och inte en dj:spelning. Hela BMB samlades i en stor klunga längst fram, dansade galet och bara gungade med i deras underbara spelning. Väldig kul att läsa deras blogginlägg idag, de gillar Karlstad ! Oh vad jag hoppas att de kommer tillbaks igen. En fantastisk natt.
16/2-2011
Dont worry about the people in your past, there is a reason they didnt make it to your future.
3/1-2011
ostabil och skör.
2010
2010... för ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle vara här jag är idag. Året började bra med pojken jag håller kär och hela älskade gänget drog till Thailand och vi hade the time of our lifes, det var helt fantastiskt och ett minne för livet. Årets första del var allt bra men den sista har varit otroligt smärtsam. Det har hänt mycket, vänner som flyttat långt bort, vänner som har kommit mig väldigt nära..
Har aldrig känt mig så älskad men ändå så otroligt ensam...
Sommarens sista månad, hösten, vintern har varit hemsk.... P finns inte i mitt liv längre, han har lämnat mig. Jag krockade hans bil precis efteåt, dock inte mitt fel. Rånförsök på jobbet, ensam men det gick bra tack vare en fantastisk dam. Spricka i foten efter det. Älskade Morfar lämnade oss. Och så mycket mer som jag håller för mig själv. Jag vill bara glömma allt. Önska jag kunde ta bort det ur mitt minne.. Det enda som varit bra med 2010 har varit Thailand och alla underbara flickor i mitt liv.
Jag hoppas verkligen att det vänder nu att jag ska få känna lycka igen. För jag orkar inte mer motgångar en smäll till och jag går under.. Det som händer nu är oplanerat och lite konstigt. Men tar varje dag för var den är och lever i nuet. Jag har lärt mig nu att livet är orättivisst och vad som helst kan hända att man aldrig ska känna sig trygg i sin tillvaro utan ta vara på varje sekund..
Jag hoppas på ett bättre 2011 och vill tacka Charlotte, Sonja, Anja, Pia, Louise, Emelie & Jenny. För att ni funnits där, utan er hade jag aldrig orkat gå igenom allt det här. 
30/12-2010
Är det min tur nu ? Är det påväg att vända ? Jag hoppas så...
17/12-10
Svänger runt i natten med vero moda brudar! 
9/12-2010
Livet börjar bli lite lättare även om det fortfarande går emot mig, men börjar acceptera det som det är.
Jag är olycksdrabbad just nu och hur jag än gör så dyker det alltid upp något som tynger mig.
Men förhoppningsvis så vänder det snart. Mormor säger ju efter jul så förhoppningsvis är det så.
Jag omger mig av underbara tjejer och då känns det lite lättare. Mitt underbara tjejgäng, Charlotte, Anja & Sonja ni lyfter mig så. Och i måndags var godingen Emelie här och myste.
Det är sånt som behövs för att man ska kunna gå vidare.
29/11 - 2010
Unna aldrig någon dess synbara lycka. Då du inte vet dess inre sorger.
-
kom hit, håll om mig, trösta mig och säg att allt kommer bli bra igen.
20/11-2010
Sitter här omringad av flyttkartonger ensam en lördag morgon. Flyttkartonger fyllde med hans grejer. Flyttkartonger med tusentals minnen. Flyttkartonger som tillhör min kärlek.
Det gör ont, tårarna rinner. Försöker ta ett djupt andetag och se det här som början på något nytt. Men det är svårt väldigt svårt. Hjärtat värker.... Saknar honom, lördag morgonar brukade vi göra mysfrukost och ligga och dra hos i sängen hur länge som helst, pussas och mysa. Hur länge ska det göra ont ? När ska det släppa ? Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Det känns som jag aldrig kommer kunna gå vidare.
Ostabil
Saknad
Jag saknar er så mycket, saknar oss. Det kommer aldrig bli som vanligt igen och även om jag vet att ni finns där så känner jag mig så ensam. 
