2010
2010... för ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle vara här jag är idag. Året började bra med pojken jag håller kär och hela älskade gänget drog till Thailand och vi hade the time of our lifes, det var helt fantastiskt och ett minne för livet. Årets första del var allt bra men den sista har varit otroligt smärtsam. Det har hänt mycket, vänner som flyttat långt bort, vänner som har kommit mig väldigt nära..
Har aldrig känt mig så älskad men ändå så otroligt ensam...
Sommarens sista månad, hösten, vintern har varit hemsk.... P finns inte i mitt liv längre, han har lämnat mig. Jag krockade hans bil precis efteåt, dock inte mitt fel. Rånförsök på jobbet, ensam men det gick bra tack vare en fantastisk dam. Spricka i foten efter det. Älskade Morfar lämnade oss. Och så mycket mer som jag håller för mig själv. Jag vill bara glömma allt. Önska jag kunde ta bort det ur mitt minne.. Det enda som varit bra med 2010 har varit Thailand och alla underbara flickor i mitt liv.
Jag hoppas verkligen att det vänder nu att jag ska få känna lycka igen. För jag orkar inte mer motgångar en smäll till och jag går under.. Det som händer nu är oplanerat och lite konstigt. Men tar varje dag för var den är och lever i nuet. Jag har lärt mig nu att livet är orättivisst och vad som helst kan hända att man aldrig ska känna sig trygg i sin tillvaro utan ta vara på varje sekund..
Jag hoppas på ett bättre 2011 och vill tacka Charlotte, Sonja, Anja, Pia, Louise, Emelie & Jenny. För att ni funnits där, utan er hade jag aldrig orkat gå igenom allt det här. 
