Kom hem.
Jag saknar honom, vill bara att han ska komma hem igen. Att han ska hålla om mig trösta mig och säga att allt kommer bli bra igen. Ett barnprogram på tven idag gjorde att grät i flera timmar, han och jag brukade sjunga intro sången och fjanta oss. Allt, precis allt, påminner om honom om oss. Hela min omvärld skriker hans namn. Men jag kan inte ens säga det högt. Tänker han på mig när han ser något som var vårt? Eller rycker han bara på axlarna åt det eftersom det var hans val att lämna mig. När grabbarna ringer sina flickvänner tänker han på mig då? Jag hoppas att jag finns där någonstans i hans tankar att jag inte är helt raderad ur hans minne, för om det är så att jag inte finns där längre då orkar jag inte längre....
Kommentarer
Trackback
